Det har gått mer än 130 år sedan Säljarnas fackförbund startade. Resan beskriver samhällets utveckling i stort. Men kärnfrågorna idag är samma som då – social och ekonomisk trygghet.

I entrén på anrika Hotel Eggers, granne med Centralstationen i Göteborg, hänger en plakett som berättar att det var just där som grunden lades till det som idag är Säljarnas. Året var 1883 och initiativtagare Carl Fogelmark, representant för Bergsbo Aktiebolag i Norrköping. Men det var först året därpå som Sveriges Handelsresandeförening formellt bildades.

Det här var i fackföreningsrörelsens tidiga skede. Det skulle dröja ytterligare 15 år innan LO bildades, till exempel.

Carl Fogelmark ville få till en förbättring av levnadsvillkoren för sina kollegor. I stadgarna slog man fast att föreningen skulle vara en ”stiftelse med ändamål att få till stånd mer sammanslutning medlemmarna emellan, höja kårens anseende och lämna sjukhjälp, understöd och pensioner”. Frågor som är minst sagt aktuella även år 2020.

Idag har understödet omvandlats till en inkomstförsäkring. Kvinnor är inte längre hemmafruar utan yrkesarbetande och behöver inte samma försäkringsskydd som förr.

Bilden av säljaren som reser land och rike runt och bjuder på flotta måltider ackompanjerade av rikligt med dricka lever kvar hos vissa, om än inte lika starkt som förr. Striktare representationsregler har gjort sitt och så var det ju det där med ryktet.

– Förr kunde man på hotellen se vilka som var säljare – det var de som satt ensamma med en öl. Även idag när vi förhandlar om rabatter med hotellkedjor har det hänt att vi fått som förslag att våra medlemmar ska få en macka och en öl på kvällen. Men nej, det är inte den bilden vi vill ha av yrkeskåren, säger Jan Zetterström, förbundsordförande för Säljarnas.

Precis som i starten på Eggers har hotellen varit viktiga samarbetspartner för Säljarnas i alla år. Det märks inte minst när man bläddrar i gamla medlemstidningar. I starten hette den Handelsresanden och i januari 1919 är hotellannonserna många, vid sidan av annonser för hattar, limpor och Henrikssons Embrocation massagemedel och mycket annat.

I nyårshälsningen varnas för att efter en tid av blomstring väntar sämre tider: Det ligger därför en utomordentligt stor vikt uppå att man under den goda tiden bereder sig på den onda, som måste följa. Detta gäller för hvar och en särskildt men än i högre grad för dem, som hafva att bära ansvaret för det helas sunda utveckling.

101 år senare är oron densamma, även om Jan Zetterström inte tror på någon större nedgång i ekonomin, snarare en avmattning. Men även en sådan märks i antalet uppsägningar.

– Vi har sett en ökning av ärenden hos våra jurister bara den senaste månaden, säger han.

I det här läget är inkomstförsäkringen förstås viktig. För den som blir uppsagd kommer den kanske som en glad överraskning. En undersökning som Säljarnas låtit göra visar att många medlemmar inte förstått att inkomstförsäkringen gäller hela inkomsten – även den rörliga delen.

År 1965 har förbundet bytt namn till Föreningen Sveriges Handelsresande och tidningen byter namn till Säljaren. Bilannonser dominerar omslagen och på insidan annonseras för däck, hotell och en och annan flaska whisky.

Det här året skriver redaktionen om gruppsjukförsäkringar, men propagerar också för att konkurrensklausulen bör slopas. Även det en väldigt dagsaktuell fråga idag, 55 år senare.

Med tiden kommer miljöfrågorna in i Säljaren. ”De miljöförändringar vi står inför idag måste angå oss”, skriver man 1971. Brinnande aktuellt idag också, förstås.

1971 är också året då Bernt Asp i Borås blir medlem. Han har jobbat som säljare sedan 1966 och börjar nu engagera sig i vad han beskriver som en kombination av fackförbund och intresseorganisation. Nästa år firar han 50 år som medlem.

– Det är väldigt annorlunda nu mot då. Förr hade vi säljare en stor sammanhållning, även med konkurrenter. Man umgicks. När man kom till ett hotell frågade man vilka andra som var där. Det fanns ju inte så mycket annat att göra på kvällarna. Man kunde stoppa i en krona och få se en timme tv, det var allt. Nu sitter alla på sina rum med sina datorer och jobbar, säger han.

Tio år senare, 1981, låter Säljaren tre personer svara på frågan om vad som är mest negativt i jobbet. Alla svarar bortavaron från familjen. Speciellt om man har barn i tonåren, tillägger den ene.

 

På den här punkten har det hänt mycket på senare år, menar Jan Zetterström. Yngre säljare med barn accepterar inte att vara borta så mycket från familjen som äldre kollegor varit. Så med åren har sammanhållningen med familjerna blivit bättre, men kanske sämre kollegor emellan. (Om man inte, som Bernt Asp, är aktiv i en veteranklubb.)

Under 1990-talet handlar det mycket om bilen. Den syns i annonserna – och i förbundets arbete. Nu propagerar man för bättre ersättningar och sänkta förmånsvärden.

Även idag bubblar missnöjet över milersättningen bland medlemmarna. Jan Zetterström konstaterar att den inte hängt med i kostnadsutvecklingen, men att det inte är ett krig som man kan vinna när klimatfrågan står högst på den allmänna dagordningen.

Kan det rentav bli en återgång till tåget? Jan Zetterström tror inte det, generellt sett. Men att det blir en förändring är han övertygad om. Företagen vill inte ses som miljöbovar och det kommer att smitta av sig på säljkåren.

– Vi kommer att granskas, det tror jag. Vi har ju redan regler om att vi inte får flyga i onödan utan ska ta tåget om det går, säger han.

Miljöfrågan har kopplingar till en av de andra stora frågorna för förbundet: Den växande gig-ekonomin.

– Det kanske landar i att allt fler kommer att bli egenföretagare och jobba mer som agenter, där man säljer flera olika saker inom ett mindre område. Färre kommer att resa långt. Det ställer förstås höga krav på säljarna. Men sedan kommer nästa knäckfråga: Vem blir då ansvarig för arbetsmiljön? Och hur ser avtalen ut?

Om fackförbunden ska överleva när allt fler medlemmar övergår från anställning till att bli egenföretagare gäller det att fortsätta vara relevant och att få de unga att inse att facket fortfarande behövs.

– Politiken och fackförbunden har lyckats oerhört bra med de arbetsrättsliga reglerna och arbetsgivarna är bra på att följa dem, säger Jan Zetterström. Vi har inte haft några strejker eller stora konflikter på väldigt länge. Så länge att många unga knappt vet vad ett fackförbund är.