Förra året köpte kinesiska investerare svenska företag för 33 miljarder kronor, tre gånger så mycket som året innan, som i sin tur var rekordstort. Störst var Geelys övertagande av Cevians ägarandel på 10 procent i AB Volvo. Men under de senaste åren har även bolag som SF Bio, Arlanda Express, Nordic Paper och Spotify fått kinesiska hel- eller delägare.

Hur märks det kinesiska intåget i svenskt näringsliv på arbetsplatserna? Kommer den ökade kinesiska närvaron innebära att vi som säljare,
medarbetare eller chefer ska anamma en kinesisk kultur på jobbet?
– Nej, säger Frédéric Cho, svensk författare, rådgivare och mångårig Kinaexpert.
– De flesta kinesiska investerare gör saker seriöst, de är medvetna om att svenska arbetsförhållanden och svensk affärskultur är helt annorlunda än kinesisk, de måste ta seden dit de kommer, inte varifrån de kommer. De vet till exempel att kollektivavtal är en grundpelare som måste respekteras, säger han.

I många kinesiska företag finns en energi och ett ”go” som kan saknas i de svenskägda. Kinakännaren Kristina Sandklef ger exempel:
– De som jobbar på halvledarföretaget Silex har sagt att de är mycket nöjda med sina nya ägare. De kinesiska cheferna är lyhörda och inte så detaljstyrda. I Kina präglas ofta organisationer av auktoritära chefer, men i de svenska företagen verkar de inte vara så detaljstyrda som de ofta är i Kina.

Hur kommer det sig då att en av världens största ekonomier intresserar sig för ett litet land som Sverige? Till att börja med håller Kina på att flytta fram sina positioner, från att ha varit landet som till ett lågt pris tillverkat det som världen önskat, till att bli det land som ligger först vad gäller innovation. Det politiska initiativet ”Made in China 2025”, ska uppgradera kinesisk industri. För att nå dit är allt som har med global högteknologi att göra intressanta investerings-objekt. Och där har Sverige ett och annat att erbjuda.

Men det finns även politiska orsaker till varför Sverige är tacksamt att investera i. Den växande protektionismen i till exempel Frankrike och Italien är inte lika tydlig här, även om det så sent som i januari diskuterades om den kinesiska telekomjätten Huawei skulle utestängas från utbyggnaden av 5G-teknik, med hänvisning till risken för spionage.
– Norden har generellt varit en frihandelsbastion i Europa, utan samma protektionistiska hållning. Vi har inte sett samma politiska inblandning, säger Frédéric Cho.

I andra länder, som Danmark, Norge och Finland, men även USA, Kanada och Australien, finns dessutom en lagstiftning för hur direktinvesteringar ska kunna granskas, förses med villkor och ytterst stoppas. En sådan finns ännu inte i Sverige, även om det förekommit önskemål om det.

Oron inför det ökade kinesiska inflytandet i svenskt näringsliv tycker Frédéric Cho ska tonas ner.
– Det sägs ofta att ”vi ska inte vara naiva, vi har varit naiva med Kina”. När vi förstår vad de här kinesiska företagen har för bakgrund och kommer från, skingrar sig molnen. Vi måste ändra okunskap till kunskap, säger Frédéric Cho, som ser som sitt kall att öka denna förståelse.

För att sammanfatta oron och kritiken mot den kinesiska framfarten i svenskt näringsliv handlar det om en  osäkerhet kring Kinas verkliga motiv med investeringarna. Är kinesiska investerare verkligen som vilka företagare som helst eller har de en dold politisk agenda?

Flera politiker, däribland moderatledaren Ulf Kristersson och försvarsminister Peter Hultqvist, menar att Sveriges hållning gentemot Kina är för svag. Försvarsmakten och Säpo varnar för att de kinesiska investeringarna kan leda till att känslig teknik hamnar i den kinesiska militärens händer och att det som vissa kallar för ”vanliga investeringar” ska omvandlas till politiska påtryckningar.

Att ljudstyrkan på de kritiska rösterna har höjts tror Kristina Sandklef hänger ihop med att västvärlden länge har haft en önskan och tro på att om vi bara öppnar våra marknader för kineserna ”så kommer de att lära sig hur bra det är med demokrati och marknadsekonomi, och då kommer Kina att reformeras”. Så har inte skett. Och nu finns det en löfteströtthet i väst, menar hon. 
– Kina lovar en massa, men det händer inte mycket, det har snarare blivit mer auktoritärt, säger Kristina Sandklef, med en särskild syftning till att kommunistpartiet för ett år sedan avskaffade tidsbegränsningen för hur länge dess ledare kan sitta vid makten, vilket i realiteten gör Kinas president Xi Jinping till livstidsledare.
– Den dagen Kina går om USA som världens största ekonomi kommer vi inte längre att kunna påverka. Då kommer Kina att ställa vissa krav, vi kan inte längre protestera mot brott mot mänskligheten, säger hon.

Kineserna är kända för sin långsiktighet, deras femårsplaner kan skapa en stabilitet som märks i deras ägande av västerländska företag. Här finns det anledning att lära sig av kineserna, menar Kristina Sandklef. Men också att vara lite ifrågasättande.
– Är de så långsiktiga egentligen? Då borde de bry sig om sin miljö, det gör de ju inte. För vanliga kineser är det att deras barn och anhöriga ska få det bra som står i fokus, inte de långsiktiga planerna om Kina 2049, säger hon.

Även om Kristina Sandklef sett positiva effekter av kinesiskt ägande av svenska företag konstaterar hon också att det är lätt att ”falla i fällan”.
– Det är lätt att bli charmad av Kina, de är vänliga och trevliga, de är gästfria, har spännande företag, de är hyggliga och schyssta. Men bakom finns det ett kommunistparti som har tentakler överallt, säger hon.

Många kinesiska företag har tack vare statliga subventioner kunnat lägga sig på en mycket lägre prisnivå och där-igenom fått en global konkurrenskraft.
– När vi har kontakter med Ryssland har vi en reflex, vi är lite försiktigare. Men vi har inte den när det gäller Kina. Vi borde ha en Kinareflex. Sverige har sålt tre halvledarföretag till företag med militära kopplingar, säger Kristina Sandklef och berättar att Silex såldes till det kinesiska bolaget Navtech via tre led och att den första köparen var en fond baserad i Hongkong.

Hur jobbar då kinesiska säljare? Är det viktigaste att vara diplomatisk, kompromissvillig och försiktig? Nej, enligt Frédéric Cho är den kinesiska säljaren oerhört tävlingsinriktad, vill ha belöning efter insats och kan vara hur tuff som helst.
– De mest framgångsrika är de som kan kombinera det bästa av det svenska och kinesiska och anpassa det till de lokala villkoren, säger han.

Någon forskning kring hur svensk arbetsmiljö påverkas av ett ökat kinesiskt inflytande finns ännu inte. Så kommer den strikta hierarkin i kinesiska bolag att leda till ett kontrollbehov och ett detaljfokus som drabbar alla i det uppköpta bolaget, inklusive säljarna? 

Klädföretaget JC, som köptes (och sedermera såldes) av kinesen Gordon Wu, får stå som exempel på att detta kan ske. Här talas det om en ökad kontroll av detaljer, som påverkade hela kedjan av medarbetare.

– Jag har träffat Gordon Wu. Han hade goda intentioner, men han och hans gäng var inte tillräckligt förberedda, säger Frédéric Cho.

Han håller med om att den sidan finns där, den med detaljstyrning.
– En del har kanske kört the Chinese way, men sedan sett att de inte kan driva en verksamhet i Sverige på det sättet. Det är en utmaning, som inledningsvis kan innebära frustration. Ju fler goda exempel man kan ge, desto mindre kommer vi att få se av sådant, säger han.

När telekomjätten Huawei etablerades i Sverige i början av 00-talet var det till en början the Chinese way som gällde, vilket skapade rubriker om konflikter mellan medarbetare och chefer. I juni 2012 tecknade Huawei ett kollektivavtal.
– Det tog dem flera år att komma fram till det, till en början hade de ingen förståelse för detta. Men när de väl fick det på plats löstes alla knutar upp, säger Frédéric Cho.

Tre typer av kinesiska investerare

1. De statsstödda konglomeraten, bestående av företag i Kina och till exempel Indien, Sydkorea och Sydostasien. Dessa sammanslagningar drivs av långsiktighet, en strävan att förvärva kunskap och en vilja att föra in varumärken och teknologier på den kinesiska marknaden.

2. De som tar över etablerade varumärken för att kunna växa på en global marknad. Det handlar vanligtvis om företag som vill stärka sin egen position snarare än att skapa snabba synergier. Så länge det förvärvade varumärket behåller sin status och sin kvalitetsstämpel får de fortsätta leva sitt eget liv.

3. De erfarna investerarna. De har tagit sig igenom sina första förvärv och lärt sig av misstag. Ju mer erfarenhet de kinesiska investerarna får, desto mer liknar deras strategiska och operativa utmaningar de västerländska företagens. Dessa investerare blir fler och fler till antalet.

(källa: Forbes)