Torbjörn Matton: 
”Jag drivs av ångesten att inte göra rätt”

Att utmana invanda mönster och aldrig nöja sig. Det är några av tricken som har tagit Torbjörn Matton från att vara nya killen på jobbet till att bli försäljningschef – på bara drygt ett år. 

– Jag har aldrig tänkt att jag vill nå toppen, men jag har hela tiden varit rastlös och velat ha mer ansvar, säger han.

Torbjörns bild av en säljare var en tramspelle som säljer strumpor. En lite jobbig och tjatig person som ringer upp och vill lura på en ett dyrare telefonabonnemang. Ingenting för honom alltså. Men när han fick testa på ledarrollen och opinionsbildning när han pluggade juridik insåg han snart att affärer och försäljning handlade om hans expertis-område – att få folk att komma överens och lita på varandra. 

– Vi har alla våra olika beteenden och styrs till stor del av känslor. Det är komplext att jobba med människor och det gillar jag.

Torbjörn började arbeta inom affärsutveckling i teknikbranschen och värvades sedan till ett franskt bolag där han arbetade med försäljning och ledarskapsfrågor. När en kompis berättade att it-företaget Evry hade en ledig tjänst som säljare, nappade han direkt. Där skulle det ta bara drygt ett år innan han gått hela vägen från gröngöling till försäljningschef. 

– Hade någon sagt att jag skulle bli försäljningschef på ett it-bolag för några år sedan hade jag sagt att den personen är tokig. 

 För Torbjörn är inte nödvändigtvis en it-specialist bara för att han har raketklättrat inom den branschen. Långt ifrån.

– Jag kan inte något om detaljerna i de lösningar som vi producerar och varje vecka undrar jag när någon ska komma på att jag bara är en liten lort.

Torbjörns specialitet har istället varit att kunna lyssna in sin omgivning och hans vilja att ta ansvar. Han har också haft turen att ha chefer som -peppat och som sett potentialen i honom. Att han vågat ställa dumma teknikfrågor och utmana invanda mönster har också fallit väl ut. 

– Förvånansvärt ofta gör folk som de alltid har gjort, utan att reflektera över varför. När jag har ifrågasatt varför vi lägger krut på en kund som vi går back på eller varför vi skriver offerter på ett särskilt sätt har det uppskattats av ledningen.

Men rädslan för tristess har också spelat en viss roll i hur långt han har nått, erkänner han.

– Jag ser det som en sport att optimera allt jag gör, allt från hur jag snabbast kan borsta tänderna till hur jag kan skriva så korta mejl som möjligt utan att låta otrevlig. Alla tråkmoment som bara är i vägen gör mig tokig. 

Sedan har det inte skadat att Torbjörn har vissa drag av den stereotypa säljaren – det vill säga att han är lite burdus, framfusig och otålig, som han beskriver det själv. Det har gjort att Torbjörn haft ett försprång vad gäller förmågan att uttrycka sina prestationer och ta för sig i teamet.

– Men ibland tycker jag att det är svårt att känna av balansen mellan ödmjukhet och självförtroende. Män är generellt uppfostrade att skrävla på, och det är en utmaning såväl för mig själv som för de män jag leder, att se till att de ger andra utrymme. För det är inte alltid en självklarhet. 

Lönen är en viktig aspekt i form av att man bör bli belönad för hårt arbete, men den har inte spelat någon roll i Torbjörns strävan efter en framgångsrik karriär. Att jobba för att upprätthålla en lyxig livsstil är det sista han har önskat sig, och när Torbjörn blev erbjuden tjänsten som försäljningschef tackade han ja utan att först diskutera lönen.

– Vi hann inte prata igenom det eftersom jag skulle gå på semester. Men jag gjorde tidigt en deal med mig själv att lyssna på hjärtat och låta det styra, annars kommer jag att ruttna. 

Om han har haft siktet inställt på att klättra snabbt? Torbjörn funderar ett slag.

– Alltså, både ja och nej. Jag har alltid haft väldigt höga ambitioner och dåligt tålamod. Det driver mig framåt i stor utsträckning, så någon form av karriärsambition har jag ju definitivt haft. Men jag skiter i titlar. 

Det viktiga – och roliga – för Torbjörn är framför allt att låta passionen driva honom och att få andra att växa och göra framsteg. 

Utmaningen är snarare att inte jobba ihjäl sig. För även om han är på kontoret fler än åtta timmar om dagen har han ibland svårt att lägga undan telefonen när han kommer hem. 

– Jag drivs av ångesten att göra rätt för mig och har ett gigantiskt behov av att visa min chef att han gjorde rätt när han gav mig förtroendet. Det kan ibland vara svårt att veta vad som är good enough, men jag blir bättre och bättre.

 

Anna Rumin: 
”Jag brukar nypa mig i armen”

Anna Rumin började som säljare av en slump, men har gjort snabbkarriär. På bara något år har hon klättrat hela vägen från golvet till att bli vd.

– Det har varit skitkul och ibland får jag nypa mig i armen och fråga mig själv om det här är på riktigt.

När hon för några år sedan reste runt bland kritvita stränder i Asien hade hon ingen aning om vad hon ville göra med sitt liv. Att hon var driven och ville hålla på med ledarskap visste hon. I övrigt var Anna kluven. Men för fyra år sedan bestämde hon sig för att flytta till Stockholm för att göra karriär – att det blev just som säljare var en tillfällighet.

– Jag sökte ett jobb som marknadskoordinator, men när jag förstod att det var en så säljande roll blev jag tveksam. Men jag gick på intervjun och kände direkt när jag kom in i lokalen att det här kunde vara något för mig.

Det som avgjorde saken var den goda stämningen på kontoret, och att de hade som strategi att enbart rekrytera chefer och ledare internt. Anna fick jobbet. Och att sälja var roligare än vad hon anade. Hennes lyhördhet och oräddhet gjorde att hon stängde affärer på löpande band.

– Jag tycker inte att det är läskigt att ringa tillbaka till en kund som varit tveksam och försöka igen. Kanske är det tack vare stödet från min familj som jag har det självförtroendet. Jag har alltid haft någon som tror på mig.

Hon har hela tiden haft som mål att avancera. Drivkraften är viljan att vinna, vara bäst och slå rekord. Därför har det svidit när hon inte har varit nummer ett.

– Första projektet jag ledde gick svinbra och jag slog rekord. När det var dags för nästa projekt kände jag: Det här kan jag, men då gick det plötsligt jättetrögt. Tvivlet kom, ”jag kanske inte är en så bra säljare som jag trodde?”

Men i svackor har Anna fått stöttning från ledningsgruppen – och så har hon tittat på sportklipp. Idrott har varit en stor del av hennes liv, och som handbollsspelare lärde hon sig allt om vad pannben innebär.

– Jag är ju en tävlingsmänniska, och kan Charlotte Kalla hitta den mentala styrkan att orka spurta hem OS-guldet i stafetten 2014, så kan jag ta mig ur den här svackan också.

Hennes inställning och hårda arbete har lönat sig. Ett år efter att Anna började sin tjänst som säljare klev hon upp som senior projektledare och bara månader senare fick hon ansvar över ett eget team. Kort därefter fick Anna förtroendet att bli försäljningschef – mycket tack vare att hon frågade sina chefer rakt ut vad som krävdes för att nå dit de hade nått.

– När jag blev försäljningschef förstod jag snart att jag ville klättra ännu högre och själv driva det här bolaget, och det sa jag till den dåvarande vd:n. Fast jag gjorde det såklart med glimten i ögat, ler hon.

Att hennes önskan skulle gå i uppfyllelse så snabbt hade hon inte räknat med. Bara månader senare fick Anna frågan om att ta över som vd. Hon tackade ja på stående fot.

– Efteråt kände jag att ”vad fan har jag gjort? Jag är 27 år och har aldrig drivit ett bolag”. Men de gav mig ju inte chansen för att sjabbla bort företaget, utan för att de tror på mig.