– Jag har druckit bort så många säljjobb och relationer … Ja, jag var nära att supa bort mitt liv. Men en kvinna sa nyligen till mig att det finns två kategorier av människor, de drabbade och de inte drabbade. Och jag är fasen inte drabbad. Jag står för vem jag är och vad jag har gjort.”

Nej, försäljningschefen Ann Jangsell påstår inte att det är någon chefs eller något företags fel att hon blev alkoholist. Det blev hon långt innan hon började jobba. Kanske redan första gången hon drack. Då var hon bara 13 år.

– Vi delade på en flaska vin på väg till folkparken i Oskarshamn, och jag minns känslan än idag. Det var det coolaste jag varit med om, jag kände mig oövervinnerlig!

Efter den dagen cirkulerade hennes liv kring ”nästa gång vi ska kröka”. Inget märkligt med det, så gott som alla i Anns ålder festade – vissa drack bara lite mer.

– Som ung drack jag alltid mest och var den drivande, den som ville gå vidare och fortsätta partaja.

Hennes första säljjobb var som butikschef för ett skönhetsmärke i Gamla stan. Hon visade sig ha talang för yrket och gjorde bra ifrån sig.

– Men jag gick inte att lita på, vissa dagar försov jag mig och en gång ringde en praktikant och sa att ”Ann, julens alla varor står ute på Västerlånggatan”. Jag slängde mig i en taxi i pyjamas. Ja, redan där började tillvaron bli icke hanterbar.

Ann var skicklig nog att inte skylta med sina problem inför kollegor. Hade de en konferens så undvek hon alkohol för att inte tappa kontrollen – för att sedan gå hem och dricka i soffan. Då var hon inte ens 30 fyllda … Så småningom sa hon upp sig och hoppade på ett säljjobb på den då nystartade tidningen Stockholm City.

– Jag älskade mediasäljet, tyckte det var roligt och utmanande och blev en fena på det.

Hon vann sälj-tävling på säljtävling, men samtidigt som inkomsterna ökade, eska-lerade också drickandet. Hon drack inte på jobbet, men var bakfull för jämnan.

– Varje morgon köpte jag kaffe, en frukostmacka och tre påsar Fishermans friend, för att inte lukta gammal alkohol. Jag visste att jag var bakis men förstod ändå inte att jag var alkoholist.

Hon träffade en pilot med tjusig våning, som sa sig ha fått ett avgångsvederlag, men som egentligen hade supit bort sin tjänst.

– Han satt ofta hemma och drack, så för att komma ikapp honom efter jobbet köpte jag en flaska glögg på vägen – glögg ger snabb effekt – för att hälla i mig den på toaletten och sedan dricka vin med honom. Det är en klassiker att umgås med folk som dricker mer, för då känns det som att de har problem, inte jag. Den killen skulle senare supa bort sin vackra våning och allt han ägde, hamna på härbärge och dricka livet ur sig.

Hur hade du råd?

– Som säljare får man provision om man säljer bra, vilket jag gjorde, så pengar var inte hindret, även om jag var vårdslös med dem och alltid hade slut strax innan löning.

Men företaget hade börjat få upp ögonen för Anns drickande. De ville att hon skulle lämna blodprov, men som den charmör hon är lyckades hon ofta kringgå den regeln. Även kunder Ann hade god kontakt med täckte för henne, så när Anns chef ringde och frågade om hon verkligen hade varit där på kundmöte svarade de ja.

– Men en måndag dök jag inte upp på jobbet. Jag var skakis när jag vaknade och kände mig tvungen att dricka, och kunde därmed inte gå till jobbet. Lite senare ringde det på dörren och där stod min vd, personalchef och närmaste chef och ville prata, men jag var så berusad att jag inte fattade vad de sa.

Hon fick nyktra till på ett hotell och blev sedan körd till ett behandlingshem.

– Som ung gick jag en teaterutbildning, så jag gjorde det som förväntades av mig, ”Hej, jag heter Ann och jag är alkoholist”, men var inte mottaglig för deras råd. Jag var där i en månad, sedan tog jag tåget tillbaka till Stockholm där min kille mötte upp mig och så gick vi till det lokala stället och firade med ett glas vin.

Men efteråt övermannades hon av känslan ”vad fan har jag gjort”, ringde behandlingshemmet och erkände. De rapporterade till arbetsgivaren, som i sin tur gav Ann sparken.

– Det var som att dra ner en rullgardin. För vem var jag om jag inte var säl-jaren Ann? Det var ju den identitet som höll mig uppe. Ja, då blev det kaos. Jag åkte hem till mina föräldrar för att fundera över livet, men smygdrack hos dem, köpte vin och hällde i läskflaskor. Jag drack till och med ofärdigt öl ur tunnan som pappa bryggde.

Och kaka söker maka, så mitt i den här röran föll Ann för en gotlänning som inte bara drack och tog droger, utan även visade sig vara våldsam. Efter en vända på ön, som slutade i dödshot, återkom hon efter något år till Stockholm. Vid det laget var det välkänt i branschen att Ann hade alkoholproblem, men hon kunde vara värd ett försök eftersom hon drog in så mycket stålar.

– Jag fick jobb i ett tidningshus, ett sammanhang jag trivdes i, och fick mediciner för att minska suget. Men kring jul 2010 orkade jag inte stå emot längre, utan gick till Systemet och köpte vad mina vänner nu kallar för ”Jangsells julbord”. En laddning som hade räckt för normala människor i minst fem veckor söp jag upp på någon dag.

Hon ringde sin chef och sa som det var, och han följde med henne till sjukhuset för ännu en avgiftning. När hon skrevs ut hämtade han henne i sin Porsche och sa att ”från och med nu följer jag med dig till Maria pol varje dag”. Hon fick även en pt och annat stöd med orden ”nu kör vi!”

– Hela firman blev som medberoende i ett försök att hålla mig nykter.

Ann höll sig nykter till hösten 2011, men när hennes kille fick lunginflammation och hamnade i respirator sökte hon sig till flaskan igen.

– Jag drack när jag inte kunde hantera livet. Den gången söp jag i två veckor.

Hon blev rekryterad till ett annat företag, men åkte ut igen efter två vändor in i alkoholdimman.

– Jag minns hur jag påskafton 2012 satt hemma i min lägenhet och kände ”vad fan hände? Jag är 39 år och har inget riktigt liv.” I min säng låg en snubbe jag inte kände, gardinerna hängde på trekvart och jag insåg hur ovärdigt jag levde.

I brist på andra idéer ringde hon vodkajouren och beställde en flaska Koskenkorva.

– Jag drog hela flaskan, men kände inget. Vad fan skulle jag göra? Jag orkade inte börja med droger, och vågade inte ta livet av mig.

Till slut satte hon på sig kläder för att gå den korta promenaden till Maria pol, det tog henne en timme. Det skulle bli hennes 49:e avgiftning, ”jag är så tacksam för att det inte blir 50”.

– Jag var som i ett vakuum, levande död, helt avstängd. Och jag som annars brukade fixa och ta hand om andra på avdelningen var den här gången rent oförskämd och neggade ner alla.

Men en kväll sa kvinnan hon delade rum med att ”det är en sak jag vill berätta.” Ann satte sig bredvid kvinnan, som la sin hand på hennes knä och sa ”idag är det fredagen den 13:e, men för dig kanske det inte är någon otursdag, för jag ska tala om att det finns en stjärna som lyser över dig, och den stjärnan har funnits där hela ditt liv och ger dig hopp och kraft.”

– Det blev min vändpunkt, jag hade nått absoluta botten när hon sa att det fanns hopp för mig. Plötsligt såg jag allt i färg och det så kallade villighetsfönstret öppnades.

En skillnad den här gången var att Ann inte hade något jobb att stressa tillbaka till, så i brist på annat att fokusera på gick hon på mötena för 12-stegsprogrammet som läkaren rekommenderade.

– Jag började blicka inåt istället för att komma ut så snabbt som möjligt och, BAM, börja sälja.

Och hon fick positiv feedback på sitt försök: Glädjen, styrkan och känslorna började så sakta sippra in i kroppen igen. Efter någon månad läste en tidigare chef att hon var nykter igen och erbjöd Ann jobbet tillbaka: ”Men en enda liten jävla grej och du åker ut med huvudet först.”

Men istället för att strula levererade hon. Och sedan fredagen den 13:e april 2012 har Ann varit nykter, även om resan tillbaka handlar om så mycket mer än att hålla sig ifrån alkohol.

– Det sägs att man fastnar i åldern då man går in i missbruket. Jag var bara 13 år då, så jag har fått ta igen ganska mycket. Dessutom bar jag på en del skit och var ganska högmodig även när jag gjorde mina gottgörelser första varvet. 

Hon fick så småningom ett jobb som försäljningschef, fick växa i sin roll och entusiasmera andra – och utseddes till årets säljare två år i rad.

– Jag älskade att komma in i den vanliga hederliga säljkulturen igen, där man levererar oavsett vad. Och jag vet ju att allt går att lösa. Har man varit med om så jävliga saker som jag, och ändå rest sig igen vet man att det mesta som andra kallar problem är peanuts. 

Hur tacklar du det faktum att det finns mycket alkohol i din bransch?

– Jag är runt alkohol nästan varje dag, eftersom det ofta är representation och mingel. I början var det tufft, men nu känner jag mig trygg i min nykterhet. När folk frågar varför jag inte dricker, så säger jag att ”för då kan jag inte sluta, då blir det kaos”. Däremot är jag inte skyldig någon hela min historia.

Men det fanns några inre surdegar kvar. Inte förrän 2015 var hon helt redo att se sin del i allt.

– Efter en resa till USA, där jag hade gått på några möten och var helt marinerad i 12-stegsprogrammets tänk, började jag kolla hur det såg ut framför mitt hus (ganska skitigt, haha) och sopa där.

Hon ringde sin gamla chef Stefan, han med Porschen, som hon hade lämnat med buller och bång när hon fått ett nytt ”bättre” jobb. Första sekunderna var han avig, men mjuknade när Ann frågade om hon fick säga förlåt.

– Han bjöd upp mig till kontoret där jag fick tacka för att han gett mig chansen så många gånger, rent krasst hade jag troligen inte suttit här idag annars. Han å sin sida kunde förklara sin desperation, hur han försökt rädda situationen för att jag var så bärande för att företaget skulle få in sina stålar. Men att få säga förlåt till honom var en välsignelse för mig.

Sakta men säkert har hon sedan dess nystat upp många själsliga trådar, hon snickrar på sitt inre staket, sin integritet, och har idag hittat sin kärlek – en britt som bor i Doha, dit hon nu har flyttat och jobbar i ett år. Sedan får livet utvisa vad som händer.

– Tänk att jag har ett så rikt liv med familj, kollegor och kunder som litar på mig. Jag har en fantastisk titel och får resa världen över. Och så har jag min stjärnmantel som skyddar mig och ger hopp. Ja, nu är det dags att ge tillbaka. 

Vill du sluta dricka? Ann tipsar

1. Ta professionell hjälp. Skaffa dig verktyg för hur du ska hantera livet. Beroende är starka grejer, utan ordentlig hjälp blir det svårt att stå emot.

2. Räkna med abstinens under en kortare period. Men den går över om du tar en dag i taget.

3. Tänk ett steg till. När suget slår till, fundera på vad som händer om du tar ett glas, hur förödande effekterna faktiskt blir.

4. Utsätt dig inte för faror i början. Tacka nej till fester och mingel du är osäker på om du klarar av, och gå inte förbi Systembolaget på väg hem från jobbet. Ja, det är troligt att du till och med behöver byta ut delar av ditt umgänge.

5. Du har inget att förlora. Var inte rädd för att lämna alkoholen, för att om du en dag ångrar dig och vill gå tillbaka till drickandet så finns det kvar. Skitlivet finns där och väntar på dig när du vill.