”Hej stumpan, vad ska du göra i helgen? Vill du roa dig med mig?” Den typen av hälsningsfras kan uppfattas som rolig, eller kränkande, beroende på vem den kommer ifrån och hur den uttalas. En dask i rumpan likaså. I samband med me too-uppropet har det framkommit att sexuella trakasserier är betydligt vanligare på våra arbetsplatser än många velat kännas vid. Som säljare är man extra utsatt, eftersom även kunden kan tafsa eller ge slippriga kommentarer – och då befinner du dig i en svår situation eftersom sälj handlar om den ”goda relationen”. Men är det bara kvinnor som drabbas?

– Nej, även män utsätts, även om det är mer ovanligt, säger juristen Wilhelm Kaldo.  

Varför anmäls trakasserierna så sällan? 

– För att kvinnor, tyvärr, har vant sig vid en viss typ av jargong och fysisk beröring. Redan som barn får flickor lära sig att man får stå ut med en viss typ av trakasserier för ”pojkar är sådana, han menade inget illa”. Men jag tror att den yngre generationen har bättre koll på var gränserna går, säger Wilhelm Kaldo. 

Dessutom kan gränsen vara otydlig, eftersom trakasserier ofta bygger på en känsla. Det är lätt att tänka ”äsch, jag kanske överdriver”. 

– Människors gräns går på olika ställen. Det en person tycker är roligt, kan en annan uppfatta som sliskigt eller hotfullt. Genom att ha ett öppet samtalsklimat kan man definiera sina egna gränser inför kollegor, utan att behöva konfrontera någon direkt.  

Den här hösten har det kommit upp namn på flera kända profiler som systematiskt sextrakasserat kollegor, där arbetsgivarna har agerat väldigt olika. Någon arbetsgivare har skyddat mannen år ut och år in, någon annan har konfronterat direkt. 

– Allt kanske inte handlar om brott i lagens mening, men man kan bara fortsätta bete sig på det här sättet om en arbetsgivare håller en om ryggen. Man kan vara fruktansvärt otrevlig, utan att det är ett brott, men arbetsgivaren har makten att vidta åtgärder och i slutändan säga upp eller omplacera en sådan person. Därför har de ett stort ansvar i den här frågan. 

 

Detta kan du kräva av chefen 

Vilken lag reglerar det här? 

Arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen. 

Det är arbetsgivarens ansvar att förebygga sexuella trakasserier, men också att agera om det finns misstanke om att en anställd har blivit utsatt. Hur? 

Framkommer misstanke, ska arbetsgivaren utreda påståendena så snabbt och omfattande som möjligt. Man bör prata med såväl den som känner sig utsatt som den som blivit utpekad som förövare.

Finns det några vittnen eller annan bevisning, som mejl eller foton? Utredningen ska dokumenteras. Kanske kan Pelle, som aldrig tidigare anklagats för sextrakasserier, förklara sitt agerande. Han kanske fick kortslutning och drog ett skämt som gick åt skogen, men lovar att aldrig göra om det. Då kan man ge honom en chans. 

Om det visar sig stämma att en person har trakasserat, vad ska arbetsgivaren göra? 

Arbetsgivaren ska då uppmuntra till en polisanmälan om ett brott, exempelvis våldtäkt, har begåtts. Om det handlar om olämpligt uppförande bör chefen ta ett samtal med förövaren och ge disciplinära åtgärder, som en varning, omplacering eller ytterst uppsägning. En arbetsgivare har möjlighet att säga upp anställda som man allvarligt har förlorat förtroendet för. 

Du avgör!

Upplever du något av följande, är du utsatt för sexuella trakasserier:

  • Ovälkomna förslag eller krav på sexuella tjänster.
  • Oönskad fysisk kontakt.
  • Ovälkomna sexuella anspelningar, blickar, visslingar och kommentarer om utseende, könsord, pornografiska bilder och nedsättande skämt om det kön du tillhör.

Du avgör om beteendet är ovälkommet eller ej. Sexuella trakasserier är ett brott.

(Källa: Arbetsmiljöupplysningen)

Så gör du om du blir utsatt

 

En kollega stirrar på mina bröst och kommer med sexuella inviter. Ska jag tåla det?

Gör så här: Syna dig själv ett varv: Har du något emot personen du känner dig trakasserad av? Om inte, utan det handlar om rena trakasserier, så kolla gärna med kollegor om det finns andra som delar din uppfattning och också känner sig utsatta. Men börja inte sprida rykten! Ta sedan upp frågan på högre ort. 

 

Chefen tar mig inte på allvar. Hen tycker att jag borde tåla lite skoj … Vad gör jag? 

Gör så här: Du behöver absolut inte tåla något som du inte tycker är roligt! Vänd dig till chefens chef, till facket. Och får du inget gehör kan du kontakta Diskrimineringsombudsmannen. 

 

Det är en ute hos en viktig kund jag blir utsatt. Men jag vill inte orsaka att vi förlorar kunden. Hur går jag tillväga?

Gör så här: Har brott begåtts, bör du polisanmäla saken. Handlar det snarare om att kunden kommer med sliskiga kommentarer liknar det ”Mad Men-problematiken”. Meddela din chef, för det räknas som ett arbets-miljöproblem, och företaget bör då skicka en annan säljare. 

Om du fördubblat försäljningen sedan du tog över kunden, finns en ovanlig men möjlig lösning att chefen ger dig ekonomisk kompensation för att du ändå dealar med den här trista kunden. Men vill du inte, säger du självklart nej. 

 

Hjälp, det är chefen som kränker mig. Jag vågar inte säga ifrån. Vem vänder jag mig nu till? 

Gör så här: Då bör du vända dig till chefens chef alternativt till hr-avdelningen. Du kan också prata med ditt fackliga ombud eller ringa direkt till facket.