Vad är det som skapar en bra säljare? Och kan drivkraften ha en baksida? Stjärnmäklaren Fredrik Eklund berättar om sina framgångar. Om kraschen som fick honom att syna sin jakt på resultat. Och om hur barnen kan göra honom till en bättre säljare. 

 

En highkick och ett glatt skrik: ”Weeee!”

Det var så Fredrik Eklund första gången hälsade på Leonardo di Caprio. Livvakten och paparazzin som hängde i buskarna trodde sannolikt att Fredrik var knäpp. Men Leo tänkte ”Med det där självförtroendet får han säkert jobba med vem som helst. I like the guy!” 

Ja, Fredrik är inte som vilken mäklare som helst. Enligt egen utsago är han New Yorks mest framgångsrika. Han har visat lägenheter för Sarah Jessica Parker, Kim Kardashian, Jennifer Lopez, David Bowie, Mick Jagger, Justin Timberlake, Cameron Diaz, Britney Spears … och sålt lyxboenden för miljarder dollar, ibland med någon miljon i provision.  

Men han är också killen som 2016 landade i ett inre kaos, just som han skulle visa en våning i en av New Yorks skyskrapor. Där på 66:e våningen fick han svindel. Inte av höjden, utan av känslan att han tappat bort sig själv bland alla marmorklädda badrum, all vacker fiskbensparkett och alla slående vyer över Park Avenue och Central Park. Hur hade han hamnat här? Och varför kände han, trots sina framgångar, en sorgsen desperation? 

”Hej snygging, det var länge sedan. Hur är det med dig?” Kindpuss. Kindpuss. Ja, det blir många leenden och kramar när Fredrik Eklund kommer till kontoret ESNY på Humlegårdsgatan i Stockholm. Här är han ägare, i New York är han själv mäklare. Han susar in med en smörgåspåse och kaffe i pappmugg.  

– Jag hann inte äta frukost, förklarar Fredrik. 

Var i stan har du lägenhet? 

– Jag har inget eget här. Jag bor i sviten på Grand Hôtel. 

Han är i Sverige för att presentera sin nya bok ”Fredrik 2.0 – året då jag återfann mig själv”, som handlar om när det brast, och om vägen till att hitta tillbaka till sig själv, till att återknyta kontakten med sitt inre. 

– Jag skrattade åt mig själv i morse, för jag har sagt att det inte spelar någon roll hur den här boken säljer. När det begav sig skrev jag för att förstå mig själv, som en sorts terapi. Men nu går jag ändå hela tiden in och kollar hur boken ligger på listorna, säger han. 

Fredrik vill vinna i det mesta – även när han spelar plump med sina brorsbarn. Det började tidigt, redan som barn klådde han alla i jultidningsförsäljning. Det drivet har tagit honom långt, såpass långt att han i en undersökning för något år sedan om vems liv svenskarna helst vill leva hamnade på andra plats, efter Aviici. 

– Resultatet förvånade. Jag gissar att det är ”stjärnmäklarens liv” de ville leva, vad som ser ut som ett lyxigt liv. Men på frågan ”Varför har just du lyckats så bra?” är det oglamourösa svaret att jag har jobbat hårdare än de flesta. Under säkert tio års tid brukade jag komma till kontoret två timmar innan ens receptionisten var där, och jag jobbade sent in på kvällarna. Jag har vigt mitt liv åt jobbet. Men baksidan är inte vad som visas i teveserier. 

Drömmen om New York har hägrat sedan barnsben, och när Fredrik flyttade dit för 14 år sedan delade han en lägenhet på 46 kvm med fyra andra och sålde paninis. Efter en två-veckorskurs fick han mäklarlicens och började söka sin plats i staden.  

– Det är en mycket tuffare och hårdare tillvaro än i Stockholm, speciellt affärslivet. Inte ens mina erfarenheter som entreprenör här i Stockholm hade förberett mig på det. 

Det var anpassning för överlevnad som gällde. Fredrik gjorde allt för att lära sig koderna, och visade sig vara duktig på det, -samtidigt som han utvecklade sin egen säljstil, ”jag har alltid gjort min grej”. 

– Jag kompromissade med stora delar av mig själv. Jag skalade ner den svenska delen och mycket av den känslighet jag har i mig – egentligen är jag en känslig person. De sidorna fanns det inget utrymme för, trodde jag då. 

Och det gick ju bra, så med tiden blev tron på att han blivit framgångsrik just för att han var en inbiten arbetsnarkoman, utan andra åtaganden på helgerna än privata visningar, allt starkare. Så Fredrik har tillbringat större delen av sitt vuxna liv med att förhandla och sluta avtal. Och att sälja blev den drog han behövde för att tränga bort känslo-röran han inte orkade möta. 

– Jag sa till mig själv att lugna lyckliga människor inte blir framgångsrika mäklare. 

Men vad händer till slut om inte hela jaget får vara med på resan framåt?  

– Det som hände för mig var att jag samlade obearbetade minnen på hög, olösta trådar och knutar. Till slut blev det för mycket, och allt bubblade upp till ytan väldigt oväntat.  

Han tror att de misslyckade försöken att bli förälder var katalysatorn. Fredrik och maken Derek har i flera år försökt få barn via ägg-donator och surrogatmamma. Det i kombination med att han var utarbetad efter att ha kört på 18 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Och visst är det jobbigt att plötsligt stå där öga mot öga med den som man så effektivt undvikit att möta – sig själv. Men också nyttigt.

– Jag hade skuldkänslor för att jag hade lämnat min familj och till stor del tappat kontakten med dem. Jag började även sakna min mormor och morfar, och alla minnen de stod för. Ja, jag saknade det svenska i mig, den lilla Fredrik.

Den överväldigande tomhetskänslan behövde fyllas. Det blev en resa down memory lane, men även tillbaka till Sverige, genom samtal med familjen och en träff med mormor, för att på något sätt samla ihop pusslet av honom själv: Fredrik och storebror Sigge växte upp i förorten Akalla, där pappan Klas Eklund tillhörde den socialdemokratiska gräddan. 

– En av de saker mina föräldrar gav mig och Sigge är alla resor. Det var inga lyxiga resor, utan vi bodde på campingplatser och bilade genom Norge, och när jag var åtta år åkte vi till New York. Men resorna öppnade upp världen för mig, fick mig att inse att det finns så mycket att se och uppleva, bara man själv beger sig ut. Men vi fick också gåvan av att lära oss hårt arbete. Vi har varken fått pengar, lån till lägenheter eller bananskal hemifrån, utan har fått jobba för allt själva. 

I slutet av året föds era barn. De kommer att växa upp i en helt annan miljö och med andra ekonomiska förutsättningar. Hur tänker du kring det? 

– Jag vet inte, för jag har aldrig varit förälder, just nu är jag bara så tacksam att vi är så nära målet. Men jag tror att Derek kommer att vara mer konsekvent, medan jag kanske skämmer bort barnen lite mer, så det jämnar nog ut sig. Det allra viktigaste är att ge dem kärlek. 

En sak man slås av när man läser Fredriks bok är den återkommande känslan av att inte duga. Här är en man som toppar säljlistor och tjänar multum. Ändå söker han ständigt bekräftelse från familjen, framför allt sin pappa och bror. Och de gör i viss mån detsamma i ett slags jakt på uppmärksamhet. Varför? 

– Jag tycker att det är ganska självklart. Pengar, berömmelse och materiella saker kan inte ge äkta tillfredsställelse, det kan bara riktig kärlek göra. Och den får man från de människor som står en närmast, vilka förutom min man är min grundfamilj. 

Det handlar också om en inre osäkerhet, en brist på självkänsla, som inte ens den man har kär kan stabilisera. 

– Jag erkänner att jag länge strävade efter fel saker. Jag har aldrig känt mig riktigt hel. Under hela mitt liv har folk gratulerat mig för att jag lyckats med olika saker, och jag hör vad de säger, men har aldrig riktigt känt det. 

Till slut satte Derek ner foten och sa ”lägg av, du duger precis som du är”. Det i kombination med att Fredrik har börjat meditera och fått bättre kontakt med sina känslor har tagit honom en bra bit på vägen. 

– Jag tror att med barnen kommer behoven av allt det där yttre att falna. Ja, jag tror att gravitationen kommer att ändras. 

Du skriver att du älskar din pappa, men att du som barn aldrig fick tillräckligt med tid av honom, därav din jakt på bekräftelse.  Vilken typ av pappa vill du själv vara? 

– Jag vill vara en närvarande, kärleksfull pappa, vilket blir en stor utmaning. För precis som min pappa hade en karriär på den tiden, äts mycket av mina dagar upp av jobbet. Men jag kommer att vara uppmärksam, så att jag inte missar barnens uppväxt. Och vem vet, kanske kommer jobbet att vinna på att jag har barn, blir mer strukturerad och tvingas prioritera hårdare. Kanske kommer det att göra mig till en ännu bättre säljare.

 

Fredrik Eklund
Ålder:
40. 
Familj: Maken Derek Kaplan, konstnär. I slutet av året väntar paret tvillingar, halvsyskon som har samma biologiska mamma, där Fredrik är pappa till den ena och Derek till den andra.
Bor: Lägenhet i Tribeca, New York, och hus i Connecticut. 
Gör: Fastighetsmäklare och författare. Är grundare av svenska mäklarfirman Eklund Stockholm New York.  
Aktuell med: Boken ”Fredrik 2.0”. Har skrivit kontrakt för säsong 6, 7 och 8 av teveserien ”Million dollar listing New York”.