Christer Löfberg anställdes 1972 som jurist på Sveriges Handelsrepresentanter, som förbundet då hette. När han senare blev förbundsdirektör fick han också rollen som chefredaktör för Säljaren.

Vilken roll spelade tidningen  för förbundet?

– Det var ett viktigt organ för förbundet. På den tiden fanns inte så många andra kontaktvägar till medlemmarna. Tidningen kom ut oftare då också, tio gånger per år. Så den var viktig och uppskattad.

Vilka frågor var störst under  din tid som redaktör?

– Frågor som rörde tjänstebilen var det medlemmarna var mest intresserade av. Framför allt handlade det om förmånsbeskattningen och skattereglerna för dem som använder sin egen bil i tjänsten. En stor del av våra medlemmar körde egen bil i tjänsten då. Milersättningen var så dålig att många arbetsgivare var tvungna att betala lönetillägget för att säljarna över huvud taget skulle kunna hålla egen bil.

– Förbundet drev de här frågorna under flera år och uppvaktade riksdagsledamöter och statsråd. Vi lyckades också få till stånd en nedsättning av bilförmånsvärdet för dem som kör många mil per år i tjänsten, då bilen kunde betraktas som ett arbetsredskap. När det gällde problematiken kring egen bil i tjänsten fanns det dock inte mycket förståelse bland politikerna.

Vilka diskussioner fördes  kring försäljning?

– En stor fråga var hur datoriseringen skulle komma att påverka säljrollen. En slutsats var att det kommer att bli färre säljare, men att de som blir kvar blir mer kvalificerade. Och den diskussionen har ju inte förändrats så mycket.