Avgångsvederlag

Avgångsvederlag är en kompensation till agenten för att han har tillfört huvudmannen bestående värden som huvudmannen kan dra nytta av även efter agenturavtalets upphörande.

 Bestämmelserna om efterprovision syftar istället till att ge agenten ersättning för affärer som är en direkt följd av agentens arbete. En viktig skillnad mellan avgångsvederlag och efterprovision är att rätt till avgångsvederlag inte ges då huvudmannen har sagt upp agenturavtalet på grund av pliktförsummelse på agentens sida. Rätten till efterprovision påverkas däremot inte av orsakerna till att agentur­ förhållandet upphör. Vid sidan av bestämmelserna om avgångsvederlag och efterprovision finns reglerna om skadestånd.

1. Agenturavtalet upphör

Denna förutsättning är uppfylld inte bara vid uppsägning från huvudmannens sida.

Bestämmelserna om avgångsvederlag gäller också när ett tidsbestämt avtal löper ut och då ett avtal upphör att gälla till följd av huvudmannens död eller konkurs.

2. Nya kundvärden

Agenten ska antingen ha tillfört huvudmannen nya kunder eller väsentligt ha
ökat handeln med den befintliga kundkretsen. Det är naturligtvis fråga om en ny kund om huvudmannen inte har haft någon kontakt med kunden tidigare.

Men även då agenten återupplivar affärsförbindelser med en tidigare kund till huvudmannen, vilka har legat nere en tid, kan kunden vara att betrakta som ny.

Vidare kan en kund vara ny om agenten introducerar honom som köpare av den produkt som agenten marknadsför, även om kunden redan tidigare är kund hos huvudmannen när det gäller andra produkter.

3. Tillfört ny kund

Agenten ska ha tillfört huvudmannen den nya kunden. Så är fallet när huvudmannens första avtal med kunden har kommit till stånd genom agentens medverkan.

Detsamma gäller om avtalet mellan kunden och huvudmannen kan ses som en följd av agentens verksamhet, till exempel hans marknadsföring, trots att ordern inte har förmedlats av agenten.

4. Givit omsättningsökning

Även en ökning av handeln med den befintliga kundkretsen kan ge agenten rätt till avgångsvederlag.

Med befintlig kundkrets avses den kundkrets som vid agenturavtalets ingående redan hade etablerats av huvudmannen själv eller av en tidigare agent om det avser varor av det slag som agenturavtalet gäller.

Ökningen av handeln ska vara väsentlig.

5. Ge en väsentlig fördel

Huvudmannen måste även efter agenturavtalets upphörande ha väsentlig fördel av den kundkrets som agenten lämnar efter sig. Med fördel menas i första hand utsikten till en fortsatt löpande affärsverksamhet.

Bedömningen får ske utifrån vad som är antagligt i det enskilda fallet. Man bör i regel kunna utgå från att en fast affärsförbindelse som agenten har etablerat kommer att bestå, om inte annat framgår av omständigheterna.

Huvudmannens fördel får sättas i relation till den marknadsandel som har varit tilldelad agenten. Huvudmannens totala kundkrets eller omsättning bör alltså inte vara avgörande i detta sammanhang.

Om huvudmannen säger upp agenturavtalet som ett led i en definitiv nedläggning av verksamheten inom agentens område bör avgångsvederlag i regel inte utgå. Han kommer ju i dessa fall inte att ha någon fördel av kund­ kretsen.

Avgångsvederlag bör dock utgå om huvudmannen illojalt upphör med verksamheten för att inte behöva utge någon sådan ersättning. Vidare bör avgångsvederlag utgå om det kan förväntas att försäljningen kommer att återupptas inom överskådlig tid.

Även i det fallet att huvudmannen säger upp agenturavtalet för att överlåta kundkretsen eller verksamheten till någon annan, bör agenten ha rätt till avgångsvederlag.  De värden som agenten har tillfört huvudmannen bör nämligen utgöra en tillgång vid överlåtelsen. Agenten har dock inte rätt till avgångsvederlag om han i samförstånd med huvudmannen överlåter agenturen till någon annan.

Om huvudmannen inte vill utge avgångsvederlag har agenten att visa att han tillfört huvudmannen bestående kundvärden. Det ställs inte alltför höga krav på bevisningen. Om huvudmannen påstår att han ska lägga ned sin verksamhet har han bevisbördan för sin avsikt.

6. Skäligt avgångsvederlag

Det ska vara skäligt att avgångsvederlag utgår. Vid skälighetsbedömningen ska samtliga omständigheter beaktas.

Särskilt betydelsefullt är agentens förlust av provision på avtal med kunder som agenten har tillfört eller med vilka han väsentligt har ökat handeln. Beräkningen av agentens förlust får ske efter en uppskattning av den framtida ordertillströmning som kan förväntas från dessa kunder.

Vid beräkningen av storleken på avgångsvederlaget bör man ta hänsyn till att agenten besparas driftskostnader efter det att agenturavtalet har upphört.

En viktig omständighet är avtalsförhållandets längd. Ju längre agenturupp­ draget har varat, desto starkare skäl talar för att agenten ska kompenseras med avgångsvederlag.

En annan omständighet är att agenten har haft stora inarbetningskostnader.

Andra förhållanden som kan inverka på bedömningen är hur intensivt agenten har verkat för huvudmannen och i vad mån försälj­ ningsframgångar kan härledas till agentens insatser. O

m agenten avböjer ett erbjudande från huvudmannen att fortsätta ett tidsbestämt avtal som har löpt ut, kan detta tunna ut skälen för avgångsvederlag.

Ett annat skäl att begränsa avgångsvederlaget kan vara att agenten övergår till försäljning av en direkt konkurrerande produkt. På motsvarande sätt kan en konkurrensklausul, som förbjuder agenten att inom viss tid efter avtalets upphörande marknadsföra konkurrerande produkter, vara ett skäl att anlägga ett mer generöst betrak­telsesätt.

Om agenturavtalet upphör på grund av agentens död tillfaller avgångsve­derlaget agentens dödsbo.

7. Högst ett års ersättning

Avgångsvederlaget är maximerat till ett belopp motsvarande ett års ersättning till agenten.

Denna årsersättning ska utgöra ett genomsnitt av ersättningarna de senaste fem åren. Har agenturförhållandet varat kortare än fem år, får genomsnittet beräknas på årsersättningarna under den tiden. Inget hindrar att parterna avtalar om ett större avgångsvederlag än så.

Med ersättning menas både provision och annan avtalad ersättning för löpande kostnader. Det kan röra sig om kostnader för kontors­ och lagerlokaler, resa och uppehälle, löner till anställda, frakt, reklam med mera. Det är brut­toersättningen som avses, vare sig det rör sig om provision eller ersättning av annat slag. Agentens driftskostnader ska alltså inte dras av. (Man bör också ta hänsyn till att agenten besparas driftskostnader, då man beräknar avgångs­ersättningen i det enskilda fallet).

Skulle beräkningen leda till ett belopp som överstiger maximibeloppet ska avgångsvederlaget stanna där. Om beräkningen istället leder till ett belopp som är lägre än maximibeloppet, ska avgångsvederlaget uppgå till detta lägre belopp. Detta innebär att avgångsvederlaget, åtminstone vid framgångsrika agen­turuppdrag som varat en tid, ofta torde komma att ligga i övre delen av intervallet. Det går inte att ange någon ”normalnivå” för avgångsvederlaget. Förhållandena är alltför skiftande mellan olika branscher.

Bestämmelserna om avgångsvederlag är tvingande till agentens förmån. Han eller hon är alltså inte bunden av villkor som avskär honom från rätt till avgångs­vederlag.

Undantag

Agenten kan förlora sin rätt till avgångsvederlag om huvudmannen säger upp agenturavtalet på grund av pliktförsummelse från agentens sida. En förutsätt­ ning är alltså att agenten uppsåtligen eller av vårdslöshet har åsidosatt sina förpliktelser enligt avtalet eller lagen. En annan förutsättning är att pliktför­ summelsen är väsentlig.

Då agenten själv säger upp agenturavtalet är huvudregeln att agenten går miste om sin rätt till avgångsvederlag. Undantagen, som i praktiken torde täcka en ganska stor del av uppsägningsfallen, gäller då agenten har rätt till förtida uppsägning på grund av omständigheter på huvudmannens sida och då uppsägningen motiveras av hälso­ eller åldersskäl.

Preskription

Agenten måste framställa krav på avgångsvederlag inom ett år från det att uppdraget upphörde. Annars förlorar han rätten till sådant vederlag. Det finns inte några formkrav för agentens meddelande.

Återlämnande av provkollektion med mera

I och med att agenturuppdraget  upphör ska agenten till huvudmannen återlämna vad han har mottagit för uppdraget. Skyldigheten omfattar till en början varor som agenten har mottagit för försäljning.

Agenten ska vidare återlämna material och handlingar som huvudmannen har hållit med. Det gäller till exempel varuprover, mönster, broschyrer, prislistor, ritningar, orderblanketter.

Konkurrensklausuler

En konkurrensklausul innebär ett avtalsvillkor om att någon inte ska bedriva verksamhet av visst slag i konkurrens med vanligtvis en tidigare arbetsgi­vare eller huvudman. I agenturlagen finns bestämmelser som tar sikte på verksamhet som en agent bedriver efter agenturavtalets upphörande. Härmed avses inte bara nya agenturer utan även till exempel anställning hos konkur­renter och egen verksamhet som återförsäljare. Agentens möjlighet att under avtalets bestånd bedriva verksamhet som konkurrerar med huvudmannens får bedömas enligt reglerna om agentens lojalitetsplikt.

En konkurrensklausul måste upprättas skriftligt för att gälla mot agenten. Verkningarna av en konkurrensklausul är begränsade till det område eller den kundkrets som har tilldelats agenten. Det förutsätts inte att agenten har ensamrätt till området. Om agenturuppdraget inte har inskränkts till något område eller någon kundkrets kan agenten inte heller bli bunden av någon konkurrensklausul.

Konkurrensklausulen är vidare bindande för agenten bara i den mån konkur­ rensklausulen avser de varor av de slag som agenturavtalet gäller. En konkur­rensklausul gäller inte längre tid än två år från agenturavtalets upphörande.