Tystnadsplikt sekretess

Reglerna om tystnadsplikt skiljer sig väsentligt åt mellan offentlig och privat verksamhet. Inom den offentliga sektorn regleras tystnadsplikten i offentligrättslig ordning, med offentlighet som huvudregel och undantag enligt sekretesslagen. Avtal om tystnadsplikt saknas.

För privatanställda återfinns regleringen av tystnadsplikt främst i arbetsrätten. I princip råder här avtalsfrihet om tystnadsplikt och någon direkt lag som generellt reglerar tystnadsplikt saknas. Tystnadsplikt anses vara en naturlig del av anställningsavtalet, antingen uttryckligen avtalad i särskild ordning, genom kollektivavtal eller i samförstånd.

Den som är facklig företrädare och som i den rollen erhåller information av arbetsgivaren kan åläggas tystnadsplikt. Detta regleras i 21 och 22 §§ MBL.
Arbetstagarens tystnadsplikt upphör vid anställningens slut. Arbetsgivaren kan emellertid uppnå ett starkare skydd genom att tillämpa konkurrens eller sekretessklausuler.

Sekretessklausul

Sekretessklausul har mer begränsad innebörd än konkurrensklausul genom att den endast ålägger arbetstagaren tystnadsplikt efter anställningens upphörande men inget förbud att konkurrera.
Sekretessklausuler är rättsligt giltiga och avtalsfriheten stor, då dessa i begränsad utsträckning inskränker arbetstagarens frihet. Sekretess bör dock endast avse information hos företaget som utgör företagshemlighet. Bindningstid för sekretessklausul ska vara begränsad till viss tid efter anställningens upphörande.

Meddelarfrihet

Meddelarfrihet enligt tryckfrihetsförordningen, beträffande annan information som inte är att anse som företagshemligheter, påverkas normalt inte av sekretessklausul.