Sund egoism

En grej jag lärt mig från min utbrändhet är sund egoism, och det handlar om att man är egoistisk, på ett sätt så man är medveten om att det är det bästa både för en själv och för andra. Det är som i flygplanen, ni vet den där broschyren eller info-videon där de berättar att om det händer något så se till att ta på din egen syrgasmask först och sen kan du hjälpa dem som sitter bredvid. Det handlar alltså om att föra sig själv i säkerhet för att kunna finnas till för andra, för mår inte du bra så är det inte lika lätt för dig att hjälpa din omgivning att må bra.

Det är viktigt att själv ta kontrollen över sin tillvaro, att inte styras så mycket av andra och av yttre faktorer utan utgå ifrån vad vill jag? Och vad är mina mål? För det är ingen som tackar dig för att du sliter ut dig eller mår dåligt. Mitt upplevelse är att det är tvärtom, det blir en komplicerad situation både för dig och för andra, både på jobbet och privat.

Ta en katt som exempel, många tycker att katter inte är så keliga av sig, men det är inte så konstigt tycker jag, jag antar att de flesta av oss människor, inte alltid är på topphumör och hoppar upp i knät på vår partner eller vän efter en lång arbetsdag. Katter utgår ifrån sin egen vilja, och går sin egen väg, de kelar när de känner för det, går ut när de känner för det och ligger i soffan när de vill. Jag skulle inte hålla med om att det är särskilt egoistiska beteende på ett dåligt sätt, utan jag tycker att det belyser en väldigt sund egoism, och jag tror att de mår väldigt bra av det, jag tror vi människor skulle behöva lära oss mer av det beteendet. Men vi behöver inte ta efter katterna vana att sova och vila större delen av dygnet i alla fall, det kanske inte skulle funka så bra i vår livsstil…

Vad säger ditt anställningsavtal om semester? Ladda ner vår guide!

Eller så är det precis det vi skulle behöva ibland? Tänk er att inte behöva gå upp, bara ligga i sängen och ta det lugnt ibland, en lugn paus då och då, en halvdag, en helg och bara andas ut, sänka axlarna. Katter kan springa i 50 km/h, det är mer likt vårt stressade vardagsbeteende däremot, även om de snabbaste människorna bara kan springa 37-38 km/h som mest så är vi bra på att stressa runt med flåset uppe och hjärtat på högvarv som om livet vore en ständig nödsituation.

Jag har börjat vara ordentligt egoistisk när det gäller min tid och min hälsa och det har gjort att jag är mer närvarande när jag väl träffar människor och kvaliteten ökar och alla mår bättre av det. Istället för att man ska vara där rent fysiskt men tankarna är nån annanstans för att man känner sig för trött, stressad eller för sliten. Det är ingen som mår bättre av det, kvalitén på närvaron är viktig.