Men snälla facket..

Under 1800-talet gick Sverige från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Människor flyttade in till vad som skulle komma att bli industristäder och nya fabriker spreds som en löpeld. I samband med industristädernas exploatering skapades behovet av att optimera och effektivisera produktioner, som i sin tur genererade ökad ohälsa i Sverige. Som ett resultat av de långa arbetstiderna och rentutav många farliga arbetsplatser steg antalet sjuk-och dödfall radikalt. I mitten på 1800- talet drabbades Sverige av sin första strejk. Arbetstagarna insåg att, genom att organisera och positionera sig i ett ”starkare tillsammans” blev genomslagskraften stor att kunna ställa högre krav på arbetsgivarna. Ett maktövertag. När arbetarna såg resultatet av detta kom såklart anslutningarna till facket en efter en och värdet av att vara fackligt ansluten var uppenbart.

Medlemsbaserade organisationer har genom tiderna alltid haft samma mål, att utjämna maktbalansen och genom att gå ihop få en större genomslagskraft. Utan mängden medlemmar – ingen makt! Värdet av ”varför” du som arbetstagare rekommenderas att vara fackligt ansluten har förändras. Det har troligtvis aldrig varit så viktigt som nu att säkra att en medlemsorganisation genererar reell nytta. Nytta för såväl den enskilde medlemmen som kollektivet, och andra intressenter. Visionen om att förvalta näringslivets förändringar och de utmaningar som våra arbetsgivare och arbetstagare står inför – Måste väl ändå utgå ifrån att vi ska mötas, mötas i samsyn.

Idag står en hel generation och knackar på dörren och vill in på arbetsmarknaden. En generation som många har försökt förstå sig på. En av dem är Mats Lindgren, vd för analysföretaget Kairos Future, som i förra numret av Säljaren bland annat beskrev 80- och 90-talisterna som en curlad generation med höga krav på ett stressfritt och balanserat liv. Han beskriver även en upplevelse om att det är nödvändigt att förändra inställningen till försäljning för att nå en högre attraktionskraft som arbetsgivare, och skapa förutsättningar att säkra en hållbar talangförsörjning.

Jag grundade SalesOnly tillsammans med vår Vd, Ulrica, för sju år sedan. Jag har tittat försäljningstransformationen i vitögat och träffat oändligt många arbetstagare och arbetsgivare under åren. Nu står näringslivet inför ett paradigmskifte, en ny generation En generation som är välmedveten, digital och kravställande med en ”What’s in it for me” – inställning till det mesta. Det är min absoluta tro, för att hjälpa våra nya talanger in på arbetsmarknaden och skapa trygga anställningar är en introduktion till ”facket” knappast rätt väg att gå. För många i ”generation X” är ”facket” troligtvis en ny företeelse. Ett begrepps som många inte har någon som helst relation till, eller ännu värre, associerat med efterkrigstids Sverige.

Givet detta - vad gör vi med det?
Vi försöker alla att profilera oss, höja arbetsgivarens attraktionsvärde, paketera befattningar som ska locka in den framtida talangen. Jag respekterar alla dessa initiativ, säkert är det ett nödvändigt ont för att vår arbetsmarknad ska fortsätta att utvecklas – Men måste vi inte börja i rätt ände?

Positionering. Varumärkesprofilering. Två ledord som blir alltmer avgörande i en värld där sökbarhet och digitalisering slår ankare djupare och djupare. Så fortsätt att profilera det varumärke du representerar, men se till att eliminera eventuella mindre positiva relationer med ditt befintliga brand, annars är det väl dömt att misslyckas?

Utöver att använda oss av de verktyg som finns, såsom studier, analyser och processer kring en säkrad och relevant talangförsörjning, hur ska vi som framtida ledare, arbetsgivare, utbildningsinstanser och fackförbund förhålla oss till det faktum att vi är beroende av att förstå Millennials? Och hur ska en instans som ”facket”, med en gedigen historia, en stämpel om en mossig verksamhet där värdet för mig som arbetstagare är otydligt och därmed ointressant profilera sig?

Begreppet ”Facket” och dess värde ska nå en generation som absolut inte vill kategoriseras! De vill gärna tillhöra en ”Tribe”, det vill säga, de vill ingå i sammanhang där de gör gott och kan bidra. Ett potentiellt mardrömsscenario är känslan av att bli placerad inom ett fack – en box, en normgrupp, eller ännu värre att bli bedömd därefter! För ett fackförbund får vi anta att målet är bestående, att utjämna maktbalansen i näringslivet och för sina medlemmar, skapa en tryggare arbetsplats.

Som sagt, måste vi inte börja i rätt ände - Så, snälla, varför heter det fortfarande facket?