Hur var det i skolan idag?

Bra!

Hur många gånger ställer vi föräldrar den frågan till våra barn, rentav i tron om att svaret just innebär bra?

Vi lämnar dialogen och känner oss nöjda med att vi engagerar oss…

Mitt kylskåp gick sönder igår, jag tar nästa dag ledigt för att åka och köpa ett nytt. Första stegen in i ”kylskåpsbutiken” möts jag av en butiksmedarbetare som med ett leende på läpparna säger:

Välkommen hur kan jag hjälpa dig?

Mitt svar, som kommer automatiskt:

Hej, jag ska bara kika lite!

Varför blir det så, när jag egentligen tydligt borde svarat:

Hej, ja vad bra, mitt kylskåp gick sönder igår och jag behöver hjälp med att köpa ett nytt som passar vårt behov!

Den, så kallade, butikssäljaren fortsätter nöjt med sina dagssysslor med tanken att hen minsann har tagit emot kunden på ett bra och tillfredställande sätt. Kunden har fått frågan och kunden ville bara kika lite. Jag å andra sidan, efter att ha vandrat runt bland alla nya kylskåp blir ännu mer frågande om vad jag ska ha och vad som passar mig, ser mig omkring efter någon som kan hjälpa till, ingen finns tillgänglig varpå jag går från butiken med tankarna:

” Hit ska man ju inte gå, här får man ju ingen hjälp”.

Mina barn har ofta mötts med enbart ordet Berätta! – följt av tystnad och en engagerad blick!

Pröva ska du få se, resultatet är galet bra!

Hej välkommen till ”Kylskåpsbutiken”, Berätta!

Du kommer garanterat att få igång den dialogen som både kunden och du egentligen önskar!

Hur svårt kan det vara!